Det går upp och det går ner med min vikt - men det är tydligt att i långa loppet går det ner. För tre veckor sedan vägde jag 70,3 och tänkte att det skulle bli sköna veckor till projektets slut och då skulle jag redan ha gått i mål med mina "under 70 kilo". Men för två veckor sedan vägde jag 70, 7 (tror jag, om jag inte minns fel) och förra veckan vägde jag 71,3. Hade jag gått upp ytterligare hade jag alla gånger tappat sugen.Men äntligen! Inte under 70 men på rätt väg igen. I morse vägde jag 70,5 och det gör mig glad.
Jag är glad för jag vet att jag äter klokt (ibland missar jag men det är ren dumhet och inte något planerat att "äta lite"), jag promenerar och jag är snart i mål. I går bakade jag gott bröd och provsmakade förstås, jag bakade en äppelkaka som jag hade till kaffet, jag äter mellanmål och mycket frukt. Jag lägger ner omsorg och glädje genom t.ex. att filéa aplesiner till filen och prova nya rätter. Möjligen äter jag för mycket (jag gärna tar om av den lagade maten). Det gör mig glad för jag vet att jag är sund, frisk och piggare än på många år tillbaka.
Elin Leticia och jag har vairit oense om det här med muskler. Hon tror att vi bygger muskler när vi promenerar och jag tror att det är marginellt och att det är ett sätt att göra det enklare för sig genom att säga "jag väger mer för jag har mer muskler genom att jag promenerar". Kanske är det sant - jag vet inte fakta.
Men något som jag klart vet, till och med trots min stora självkritik, är att mina ben har slipats till något som är välformat. Mina "ridbyxlår" är nästan helt borta, benen har blivit smalare och fått fasta konturer. Ordbajseri? Nix. Jag ser det för blotta ögat och jag trivs med dessa ben. Faktum är att jag förundras över att jag omigen är nästan i mål och att jag kan se förändringarna på min kropp med blotta ögat.
Och jag väger 70, 5 kilo! Jo, jag vet att jag är vuxen och jag har sunt förnuft och intellektet i behåll - ändå kan jag inte låta bli att glädjas över vågens siffror i morse.
5 kommentarer:
Alltså, jag vet inte om jag är så oense med dig. Rörande musklerna menar jag. Jag kan ju bara utgå från mig själv under den här tiden - och du har hållit på längre. Men resultaten jag ser på mig är att jag knappt gått ner mer än 2 kg men att jag blivit mycket mer slimmad och att jag har mer muskler för det ser jag. Och jag vet att muskler väger tre gånger mer än fett. Så om vi förutsätter att vi bränner fett och att vi bygger muskler av att gå - för det är klart man gör det, speciellt om man går snabbt. Då bör vikttappandet gå rätt långsamt. Nästan så jag vill kolla upp det här ordentligt. Jag försöker inte förenkla eller något sånt. Och skulle det vara så att man inte bygger muskler, så kommer jag nog köra vidare som jag gör nu - iallafall. Jag gillar mat, jag gillar godis, jag gillar att träna och jag gillar att bli stark. Tror inte jag vill göra avkall på något alls :)
Men som sagt, jag vet inget om det här egentligen, jag bara utgår från hur jag mår och det där med hur mycket mer muskler väger.
//E
Klart som korvspad att vi bygger muskler.
MEN en person som varit stillasittande bygger ju mer muskler och ser mer effekt än en annan som varit mer aktiv. Efter ett tag planar det ut och då krävs något mer än bara att röra på sig.
Kroppen behöver nya utmaningar och tyvärr blir den efter ett tag nöjd med den sträcka man går, springer eller timmen man gympar och det behövs mer för att nå framgång (i vårt fall då viktminskning).
Alltså har ni båda rätt. Nu vet jag inte exakt, men om jag utgår från att ElinLeticia varit mer stillasittande tidigare än Eva. Då kommer hon (ElinL) att märka en större skillnad än Eva som promenerat mycket innan. Eva har en grundkondition som väcks upp efter ditt promenaduppehåll under renovering osv. Alltså kan ElinL märka mer av sina muskler (som hon börjat bygga upp nu) än Eva (som redan har fått promenadmuskler sedan tidigare.
Frågor?
Grattis Eva!!!
:)
Förresten så låter Fillans förklaring logisk...
Elin:Vänner är de enda som kan vara ense om att vara oense. Jag menar inte riktigt att vi är oense, mer att du mycket snällt förklarade att när jag klagade på att jag inte gick ner i vikt berodde det på att jag byggde muskler. Jag tyckte att det var för enkelt att säga så.
Ändå..jag bygger ju inte fett. Jag gör inte det helt säkert - alltså måste jag bygga muskkler eller kanske det är så att jag bränner fett?
Jag ser i alla fall att jag har fått fina ben och de där förhatlig ridbyxlåren är nästan helt borta. Mina ben är slimmade för att låna Elins uttryck.
Jag såg att Elsa var inne på samma tankesätt som jag när det gäller promenader, jag tar också en extra sväng till ICA, planerar att föra in stegen i mitt vardagsliv och jag känner tydligt att jag är starkare och att konditionen har förbättras.
För mig, den stora självkritikern, måste det till bevis och när jag för någon vecka sedan hade sällskap med en elektriker uppför mina tre trappor så häpnade jag över hans flåsande jämfört med mina lätta andetag.
Jag tror också att Elin har rätt med de "snabba stegen". Jag känner att min kropp börjar ta de proportionerna som jag hade när jag tränade aerobic, det jag saknar är nog musklerna i överkroppen. Då tränade jag bodypump någon gång i vecka och vi avslutade alltid aerobics-passen med femton minuter styrka (ohh...jag saknar den tiden).
Jag vill inte träna på gym, det känns så förbenat tradigt.
Så tror jag också det är. Olika efter hur mycket man har tränat förut. Jag har egentligen bara cyklat inomhus och det är rätt lätt, men inga svåra grejer - och nu? Gå till stan, tillbaka, vakta hund, springa och leka med honom, handla mat...det är mycket på en gång. Andra omgången Promenad kommer jag satsa mer på att jogga och fortsätta gå mycket. Men i tredje perioden - ja ...jag tänker så långt framåt....vilket blir till vårterminen, så ska jag skaffa Gerdakort och börja styrketräna. Jag älskade det förut! Det är så himla dyrt för en fattig student bara...så jag får spara pengar under terminen.
Glädje att vi nått så långt allihopa!
//E
Skicka en kommentar