onsdag 26 september 2007

En dimmig tidig morgon

Jag vill bara vara hemma. I går var det full fart och jag kom hem från jobbet strax efter 22, i dag jobbar jag till 19 men är ledig fram till lunch. För att det ska bli något av min lediga tid är det bara till att knata upp ur sängen tidigt.



Ute var det dimmigt och jag hade hoppats på att solen inte skulle gå upp så tidigt som den gör, fast egentligen är det gryningen jag är ute efter i mina bilder och i dag var jag om igen för sen. Varken "hackat eller malet" som min mamma brukar säga. Mina promenader är ofta spännande på grund av min kamera men i dag var jag som sagt sent ute och jag är evinnerligt trött på alla vackra blommor och natur - jag längtar efter en annan sorts foto.



Mina promenader är bra, jag funderar nämligen ut lösningar på problem, jag gör upp schema, jag kläcker idéer - ja, det är ett schysst sätt att ha ostyckad tid.



Sedan har jag funderat över det där att jag alltid har en ursäkt i beredskap. Inte en ursäkt för att inte promenera utan en ursäkt inför andra att jag promenerar. Det borde jag inte behöva. Jag borde inte be om ursäkt för att jag både har tid och tar mig tid till att pyssla om mig själv i form av promenader, jag borde inte be om ursäkt för att jag har både bra skor och fungerade träningskläder (en kombination av utslitet, vardagskläder och träningskläder) - jag förstår inte varför jag känner mig skyldig för att jag är ute och knatar minst fem dagar i veckan?



Fast, nu väntar kaffet och sedan pyssel en stund. I kväll slutar jag klockan 19 och därefter är kvällen min egen!



Dagen i dag:

  • Antal steg: 9248
  • Antal snabba steg: 8613
  • Antal minuter snabba steg: 77 min
  • Antal förbrukade kalorier: 317
  • Antal förbrända fettkalorier: 21,1 gram
  • Sträcka: 6,65 km



Och i går hade jag min stegräknare runt halsen hela dagen och istället för 12160 steg varav 9955 snabba (på morgonen efter promenaden) blev det efter dagens slut 15870 steg, varav 9955 var snabba och jag gick 11.42 km. Det blev lite extra under dagen i alla fall!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det behövs inga ursäkter! Ingen normal människa missunnar dig glädjen i att kunna köpa rejäla grejor, att kunna planera och disponera din tid och dina pengar! Njut av ditt liv!

Anonym sa...

Tack, Gerd.

Jag förstår inte varför jag har fått för mig att jag måste be om ursäkt hela tiden. För att jag städar, för att jag promenerar, för att jag gör si eller så - så fort jag hör någon säga något om saken och om "tid" och "pengar" så kommer de där grejorna fram.

Hoppas du mår bättre!