Full Fart - Framåt!

Nåja, så full fart kanske det inte är. Jag skrev i min egen blogg att jag är lika energisk som en neddrogad sengångare och det stämmer mer med verkligheten än att säga att det är full fart. Men mentalt börjar iallafall farten att ta sej. Jag har växlat upp en smula.

Veckans utmaning var att göra saker för sej själv. Jag har ju mest arbetat emot mej själv den här veckan. Jag vet ju själv att det är otroligt dumt men ändå ack så lätt. Bara min ovana att lipa åt mej själv i spegeln det sista jag gör innan jag lämnar lägenheten och går ut i livet där ute i omvärlden säger en del om hur elak jag kan vara. Och då ska man veta att jag läst en hel del om affirmationer så jag vet hur det fungerar. Men att veta och att göra är två helt skilda saker...

I vilket fall har jag precis ägnat mej åt sånt som får ett lugn att lägra sej i min rastlösa själ. Jag har tvättat köksfönstret! Eftersom jag släpar omkring på mina whiplashskador är ett fönster vad jag klarar utan att gå i däck. Det har frustrerat mej många gånger men numera försöker jag slå mej till ro med den insikten. Ett är ju bättre än inget, eller hur?

Nåväl, fönstret är tvättat, fula balkongruskorna är kastade och nystrukna gardiner är uppsatta. Jag har tänt rökelse och dammsugit och för varje sak som blir klar känner jag mej mer och mer lugn och tillfredsställd. På mej funkar det bättre än att lägga mej i ett bad och försöka slappna av vilket alltid, ofelbart, har motsatt effekt och får mitt blodtryck att skjuta i höjden. Kalla mej knäpp men sån är jag.

Jag har mått risigt hela veckan och inte kommit ut på en enda promenad. Egentligen kanske jag borde ha lagt mej ner och tillåtit mej själv att vara lite sjuk och eländig men (som vanligt!) var det en hel del att göra på jobbet så... Jag prioriterade alltså jobbet ända fram till i fredags eftermiddag då jag flexade ut vid tolv och sen gick hem och sov i soffan. Oj vad jag behövde det!

Vågen har blivit det ok jag befarade. Särskilt som den står lika still som den gamla vågen. Jag har nu avtalat med mej själv att enbart tillåta vägningen EN (!) gång i veckan. Jag blir bara ledsen av att kolla vikten gång på gång. Jag tycker fortfarande att det är konstigt att jag inte går ett enda gram men jag ska försöka bortse från det.

Jag har påmint mej själv om att anledningen till att jag hakade på projektet från början var den att jag ville få en morot att komma igång. Jag behövde röra på mej en smula mer än jag gjorde och det har ju förändrats radikalt (och då väljer jag att helt bortse från senaste veckan). Och jag behövde få mer energi och glädje i mitt liv. Energin har ju snarare gått åt det andra hållet men jag tror det är helt som det ska det med, svackor kommer ju oavsett om man vill eller inte.

Nu tar jag alltså nya tag, jag hoppas att regnet snart ger sej för till eftermiddagen tänkte jag ta en promenad som ska inkludera inköp av tzatziki inför min födelsedagsmiddag imorgon. Jag har ju, så klart, ännu inte införskaffat några schyssta regnkläder men det funkar ju med paraply också. Men, om solen bestämmer sej för att titta fram så blir det ju en trevlig bonus.

(bilderna föreställer så klart mitt fina nystädade kök! Gardinerna matchar tapeten, så är det att vara jungfru...)