Att ha sovmorgon när alla andra måste kliva upp ur sängen och gå till jobb och skola, det är verkligen njutningsfullt! Jag gick förvisso upp kvart i sju men för mej är det sovmorgon. Och då hade jag och Lilleman hunnit gosa en stund innan dess dessutom, grädde på moset!
Det känns som om jag lever i en centrifug just nu, allt pyssel med att få vardagen att fungera. Att alla kommer dit de ska, att de får mat i magen och har rena kläder. Det märks att det var länge sedan vi hade aktiviteter på dagarna allihop. Kan faktiskt inte ens erinra mej när det var sist. Det positiva med det, eller en del av allt positivt med det, är att jag blir bättre på att ta hand om mej själv. Jag känner att jag måste sätta mej själv främst mellan varven för att helt enkelt tanka energi. Blir jag helt dränerad gör jag ju inte mycket nytta.
Att gå ut och gå är numera något jag kan längta till redan på morgonen. Jag ser fram emot en rask promenad på kvällen när skymningen har lagt sej, man känner dofterna av höst och himlen skiftar färg. Jag brukar ju dessutom, som ren bonus, få med mej en eller två tonåringar. De stunderna, där vi antingen går och pratar om livets små underverk och mystierier eller bara är tysta tillsammans är något som fyller på mina energidepåer till brädden. Jag är lyckligt lottad, jag har barn som pratar med mej och som visar att de behöver mej.
Och när dagen avslutas med en promenad och en skön dusch så har jag betydligt lättare att komma till ro när mat- och sovklockan klämtar för sänggående. Även om sömnen fortfarande inte vill infinna sej särskilt ofta...
Jag försöker numera fokusera på just detta, måbraandet. Att det är det som är det viktiga med promenaderna. OM jag lyckas gå ner någonting är det bara ren och skär bonus. Igår (min vägdag) glömde jag bort att kolla vikten. Nu visar dock vågen 80,9. Det är ju en minskning från invägningens 81,6 men jag är bara försiktigt entusiastisk. Min vikt fladdrar ju rejält mellan morgon och kväll bara. Men... kommer jag UNDER 80 ska jag hjula kvarteret runt! Men alltså, bara rent mentalt. Jag kan nämligen inte hjula.
Nej, dags att ta itu med verkligheten igen. Men att ha sovmorgon, det är min melodi!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Dina ord värmer i mitt hjärta.
Med ren mental vilja ska jag se till att du kommer under 80! ;) Skämt åsido, om du går 30 minuters promenad varje dag så är det i snitt 8 kg kroppsfett. Du går ner även om du tillhör samma släkte som jag - det ska ske nu och snabbt och med en gång.
Jag hoppas du får en riktigt fin dag fylld av värme, glädje och kärlek. Det gör mig glad att du är med i vårt projekt. Du har styrkan och du visar ytterligare en sida av promenerandets effekter.
Eva
Jag tror faktiskt att din kropp börjar bli inställd på att släppa ifrån sig extrakilona. När jag jobbade på gym träffade jag på detta fenomen, folk som slutade med godis och började träna och så hände det ingenting på en månad. Men sen jäklar rök det kilon så det visslade om det. Det gäller bara att du inte tappar sugen, hang in there så ska du se att nu jäklar kommer de att rasa av dig! /Fillan
Fillan: Jag hoppas det är så, att kroppen bara av gammal vana gör ett sista ryck att hålla kvar fettet på kroppen. Jag ska vinna kampen! :0)
Skicka en kommentar