Morgonpromenad

I morse trampade jag iväg, det går allt lättare. Jag ska inte ljuga och säga att där inte finns något som helst motstånd, det är inte min kropp som säger att jag ska ge mig iväg - nej, den vill hellre lägga sig ner i sängen och läsa en bok med frukostbrickan bredvid.

Det är min vilja och min hjärna som säger att jag ska klä på mig och iväg.

Till hjälp har jag projektet (jag kan ju inte strunta i att promenera när jag driver ett projekt med Fillan), min stegräknare (den kostade några hundralappar och den gör promenerandet en aning roligare) och känslan av hur skönt jag mår efteråt. Ja, det är de tre grejorna som får mig att gå 8000 steg på morgonen.

• Projektet
• Stegräknaren
• Känslan som kommer efteråt

Jag har kommit så långt att jag inte tänker "ohh...hela den sträckan, fy vad jobbigt" utan jag tänker inte alls. Det är helt enkelt något som ska göras. När Ågatan är slut och Kastanjevägen tar över går benen av sig själva och när jag är inne i skogsdungen har jag så mycket tankar i huvudet att jag inte fundera på själva promenerandet alls och vid rondellen (där jag egentligen har 1/3 kvar av sträckan) brukar jag tänka att "nu är jag snart hema".

Mitt tänkande har förändrats. Från negativa tankar på promenaden (om hur tungt det var, hur trist och så vidare) från det jag steg upp tills jag nästan var hemma igen till ett mellanting, vaken positivt eller negativt och som en punkt i min vardag.

Dagen i dag:

Antal steg: 8127

Antal snabba steg: 7000 (jag stannade och pratade med en bekant)

Antal minuter för snabba steg: 63

Antal förbrukade kalorier: 275

Förbrända fettkalorier: 16.7 g

Sträcka: 5.85 km