tisdag 18 september 2007

Orkeslös och oharmonisk



Jag är på benen igen, men så mycket mer är det inte. Jag har tappat lusten och orken. Någon som har lite energi och drivkraft över? När dessutom vågen inte visar någon skillnad alls så blir det lätt att drabbas av känslan:

- Nu skiter jag i det här!

Men, skam den som ger sej. Jag harvar väl på en stund till. Tanken var ju att det skulle vara belöning nu också men eftersom plånboken sätter P för såna utsvävningar så får det vänta. Typiskt va? När man behöver saker som mest är de ju oftast som ouppnåeligast. Men jag försöker tro på ordspråket som säger att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Men gissa hur svårt det är att slå dövörat till rösten som säger motsatsen, den som väntar på något gott väntar alltid för länge!

I övrigt övar jag mej i positivt tänkande, jag har bland annat slutat lipa åt mej själv det sista jag gör innan jag lämnar lägenheten och det är ett stort framsteg i mitt liv. Jag har inte lyckats ge mej själv någon komplimang ännu men vips kanske en sån slinker ur mej istället. Att lipa blev ju en vanesak till slut. Så otroligt dumt!

Jag insåg imorse att jag behöver gå varje dag för att må bra. Igår tog jag bussen till jobbet, jag var mör efter att ha legat nerbäddad i princip hela helgen och dessutom regnade det. Men när jag åker buss kommer jag på något vis inte igång på hela dagen sedan. När jag går ner till jobbet så hinner jag vakna. Jag lyssnar på musik, tänker och planerar, kollar hur långt hösten nått över natten, spanar in folk jag möter (jag brukar möta samma människor ungefär) och bara allmänt gläds åt att det ligger en hel dag framför mej. Jag ska införskaffa en regnjacka eller ännu hellre en regnrock så att jag kan gå även de dagar det regnar och blåser så man inte kan använda paraply. Och vet ni, jag ser nästan fram emot att gå i vinter, när snön ligger vit och orörd och hänger tungt ifrån träden. När alla ljud dämpas av snötäcket och man har känslan av jul och mys i magen. Jösses, JAG längtar efter SNÖ! Ibland slår man till och med sej själv med häpnad!

P.S Det heter disharmonisk va? D.S

2 kommentarer:

Projekt: Promenad sa...

Haha, bortsett från din infektion kan vi ju bilda klubb. Jag blir också fruktansvärt oinspirerad när det inte händer ett skit på vågen. /Fillan

Anonym sa...

"Men när jag åker buss kommer jag på något vis inte igång på hela dagen sedan." Där är vi lika.

Jag kan inte säga att jag längtar till promenaderna men motståndet är så gott som obefintligt och det känns märkligt om jag inte promenerar.

Jag tänkte också köpa regnkläder.