Jag vägde mig idag. Skulle kanske inte ha gjort det för viktnedgången var inte så himla lysande precis. Det har knappt hänt någonting och jag vet banne mig inte var jag ska fortsätta för att det ska hända något. Jag går nästan alltid 12 000 steg om dagen. Jag har dragit ner på godis rejält. Senaste veckan har jag ätit choklad 200 gram och inget annat. Jag känner inte att jag har bundit extra vatten eller något annat dumt.Det är nu det känns tröstlöst. Halva projektet har gått och det är kanske nu jag skulle ge upp. Men nej, jag tänker dra det här i land. Och jag har en plan... jag kommer att skriva mer om den om några dagar.
Förresten godisstatus igår; Inget godis eller socker alls!
(Bild hittad på www.bluemountain.com).
6 kommentarer:
Det är inte vikten det kommer an på även om det känns för djävligt när man står still trots att man kämpar...glöm inte måttbandet....det hörde jag en väldigt vis tjej nämna någon gång....
Det lossar säkert snart... så länge din vanor håller sig så där bra så går nog viktminskningen igång igen!
håll-ut kram!
Du kanske helt enkelt har skaffat dig lite mer i muskelväg på sistone?
Vi är kloka och förnuftiga kvinnor och ändå bryr vi oss mycket om vågen. Jag också. Det känns mycket roligare att promenera när vågen visar minus - om så bara ett enda hekto - än när den visar mer än vägningen en vecka tidigare.
Jag hade tre veckor i förra projektet där jag inte bar stod still utan gick upp i vikt.
Tyvärr är det ingen tröst för dig, jag vet det. Jag hoppas att du tar ett jävla kliv neråt om några dagar.
Eva
Känner igen känslan... :0(
Tusen tack för allt pepp! Tack vare er gick jag iväg på gympan idag och gav järnet, trots att min träningskompis var hemma och käkade kebabpizza =). /Fillan
Skicka en kommentar