För ett år sedan hade jag värkar och min kropp förberedde sig för att föda barn. Vi åkte in på natten och minsta sonen föddes 14.02 den 26 september.
Att få barn är utan tvekan det största jag gjort. Efter graviditeterna försvann en del av den självkritik jag bar till min kropp. Jag vet att den klarar att bära barn och att föda dem.
Jag sitter i soffan i kväll, för ett år sedan vankade jag runt bland flyttkartonger och hade vänt tankarna inåt. Jag var så fokuserad minns jag.
Ännu några timmar är min minsta prins en bebis. Älskade lilla unge!
tisdag 25 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Dina barn har det bra som har dig som mamma.
Ja gud så mycket kärlek! Du är stark och ger inspiration!
// E
Det är nog de finaste komplimanger jag någonsin fått. =) TACK! /Fillan
Skicka en kommentar