Fökylddigs plågod

Jag är genomförkyld. Huvudet känns intryckt i en förliten påvekrona (lång historia) och jag snyter mig ungefär lika ofta som Paris Hilton går utan trosor. Vakuum av frusteration. Jag fick tyvärr inte tag på Okkis matte för att berätta att jag var sjuk så klockan ett var jag där iallafall. Att gå ut med en liten valp när man helst vill ligga och trycka under ett täcke - är förvånandsvärt bra för själen! Efter vår en-timmas långa promenix (under vilken Okki hittade en igelkott och blev helt ställd) kom vi hem och somnade i soffan. Efter det lekte vi medan febern bara steg. Klockan fem kom Okkis matte hem och nu är jag äntligen hemma. Jag vill inte gå och lägga mig för jag kan inte andas. Jag vill inte sitta här och skriva för jag kan inte andas. Jag vill bli frisk på stört och dessutom vill jag känna smaken av alla onyttigheter jag vill vräka i mig. Sammanlagt har jag kanske gått 6000 steg idag och ikväll tar jag en liten promenad till, så länge jag går långsamt är det bara skönt - egentligen enda gången som jag inte är täppt i näsan. Imorgon får F ta Okki och jag ska ligga i min säng och må pissdåligt med gott samvete.