Vågen - fienden. Ställde mig på den igår. Ett kilo plus. Tappade sugen. Sen när jag tagit en sömntablett och det omisskänneliga suget efter socker kom, stod jag inte emot ens en smula. Boven i dramat var en underbar 88:an som smalt (bokstavligt talat) i munnen på mig. Efter lite socker återfann jag klarsynen och insåg att jag har för höga förväntningar på mig själv och viktras. Det här är ju ändå ett projekt på tio veckor. Det som spelar roll är att jag börjat promenera varje dag och cykla! Och idag steg jag upp och tog en 40 minuters promenad i rask takt i ihållande regnväder. Det är en sak som förändrats, för innan hade jag bara legat i min säng och begrundat mina sorger med en NY 88:an.
Idag blir det plugg och lite roligheter. Jag ska dock försöka buda hem en stegmätare på tradera. Det blir kul!
2 kommentarer:
Då var vi två, du & jag!
I går slutade jag jobba vid 19 och tyckte jag hade planerat maten ordentligt men vid sen kväll var jag hungrig och slängde i mig två smörgåsar med Västerbottenost.
Jag vägde mig i måndags (eller var det kanske i söndags) och jag hade också gått upp ett kilo. Tänk att vi kloka och vuxna människor kan stirra oss blinda på vågen? Jag är förnuftig och sansad men ställer mig ändå på vågen och blir lite nedstämd när det visar ett kilo plus.
Det viktiga tror jag är att när vi tröstar oss med glass eller smörgåsar så ska vi njuta av det hela och dessutom, precis som du skriver, är det här ett projekt på tio veckor där vi under dessa veckor visserligen vill minska i vikt men att få en ny inriktning på livet (både kropp och knopp) är det viktigaste och mest primära.
puss.
Om man inte hållt igång på ett tag kan kroppen reagera med att antingen binda lite extra vatten eller börja bygga muskler. Muskler väger bekant mer än fett. Det är där måttbandet är så helsikes mycket bättre än vågen. Och hey, en 88:an har väl ingen kolat av (nötallergiker kanske). Man måste ju få äta godsaker ibland... annars blir det en negativ spiral och det blir förenat med skuld, skam och misslyckande. Och sådant ska vi inte ha i våran grupp minsann! Jag åt en chokladbit igår, och jäklar vad god den var. Man kan äta allt, men inte alltid! Stor kram
Skicka en kommentar