Idag har jag och mina barn gått långpromenad med Emma, hennes bebis och hund. En lång promenad blev det och tid tog det. Var det inte hunden som drog iväg oplanerat ut i dikena för ett oförtjänt gyttjebad så var det mitt "stora" lilla barn som ville gå. Att "gå en hunda" är ett välkänt uttryck i vår familj. Och går man en runda ska man väl gå tycker han, att mamma ska bränna klorier och fett bryr han sig föga om (vilket verkar vara en särdeles sund inställning för ett barn om ni frågar mig). Det är bara det att han går så låååååångsamt... Det är pinnar som ska plockas, sniglar som ska räddas, hästbajs att akta sig för, stenar att kasta osv. i all oändlighet. Jag älskar att gå på sådana rundor med mina barn. Men som sagt... fett bränner man ju inte! (Fast jag har hela livet på mig att bränna fett och ungarna är ju bara små just nu ju).
Men ikväll ska det banne mig brännas fett. Det är gympa igen! Sedan i söndags har jag träningsvärk i armarna och axlarna och ont ska med ont fördrivas. Rapport kommer efter passet, nu ska jag kolla varför mitt lilla barn sover som en gris (snart 4 timmar).
Min darling sambo tyckte att jag absolut skulle få en stegräknare från http://www.stegräkare.se/
Så nu har jag också beställt en Omron. Åh, jag längtar efter den!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Känner så väl igen mej i det där barn-promenerandet. Ett steg fram och två tillbaka. Men man ser mycket som man aldrig ser annars :0)
Den är så bra! Jag har en röd Omron.
Hurra för din sambo! Han måste vara riktigt bra.
Molina; Ja, man får se massor... Idag har vi sett hästbajs, småkossor och en skopa till en traktor.
Eva: Min sambo är bäst! Han följer vårt projekt med stort intresse och är mycket imponerad över att du lyckades skaffa en sponsor (stegräknare.se för ev. utomstående läsare). Och så undrar han ifall du löst problemet med tröskeln mellanrummen ännu???
Ja, och det var ju ivriga Fillan som skrev inlägget ovan... att jag aldrig lär mig att skriva under. Grrrr!
Fillan: Jag har löst problemet provisoriskt genom att kombinera två lister. Golvläggaren gjorde fel, han borde bytt ut den brädbit som låg mellan betongplattan i vardagsrummet och den i hallen och sedan lagt vardagsrumsgolvet två centimeter längre in.
Kort sagt är golvläggaren det sämsta - och enda dåliga - val jag gjorde inför renoveringen. Min magkänsla skrek att jag skulle avpolettera honom men han var bror till en av mina bästa vänner.
Det ångrar jag.
I dagarna har jag fått reda på en bättre lösning, i Bromölla finns en trävaruaffär som kan fräsa ut en list på beställning och i det träslag som jag har golven - det får bli så.
Hälsa din sambo att jag gillar män som supportrar sina sambos, som kan erkänna att en kvinna har gjort ett bra jobb och som bjussar på saker som din stegräknare. Han måste vara guld värd och mycket sällsynt.
Skicka en kommentar