måndag 27 augusti 2007

Okki och jag


Idag har jag träffat Okki som jag ska vara dagmatte åt! Okki är en mellanpudelvalp på tre månader och en vecka. Okki är en makalöst glad hund som inte är rädd för någonting. Han älskar att leka, kela och jaga saker som inte rör sig (men som man kan låssas rör sig om man har lite fantasi). Okki och ElinLeticias frisyrer ser nästan exakt likadana ut - så jag får lov att hävda att vi liksom är läckrast i stan! På bilden ser man knappt Okki alls - men det är för att han vägrar stå still.

Efter den roliga träffen med Okki hade jag en mindre rolig träff med den mindre sprudlande medarbetarna på välgörenhetsföreningen där jag jobbar. Som en spark i skrevet och en gaffel mot griffeltavla. Turligt nog var vi därifrån efter bara någon timma - och sen träffade vi Freddis bästa vän, konstnären, levnadsnjutaren och 86-åringen Bengt. Vi drack en massa CocaCola och jag blev hög av koffein. När vi kom hem gick vi 9645 steg och med det är jag hyfsat nöjd med tanke på att jag varit förkyld ett bra tag.

3 kommentarer:

Anonym sa...

ÅH! Jag hade två storpudelkompisar för några år sedan, och vi hade JÄTTEROLIGT ihop. Folk har fördomar om pudlar men det är otroligt bra hundar. Smarta, roliga och dessutom så luktar de aaaaalltid gott!

Ett stort grattis till dig och Okki som hittade varandra. Att du som fattig student får lite ersättning i plånboken också är extra bra.

Anonym sa...

Haha! Jag kan se dig och Okki tillsammans, jag har inte tänkt på det men visst matchar ni alla gånger varandra.

Måste du gå på det där med välgörenhetsföreningen? Du mår inte bra av det - så verkar det i alla fall. Kan du inte ta något annat som gör gott för din omvärld? Å andra sidan kanske man inte sa fly utan fäkta gott istället.

9645 steg är jättemycket, det är mer än min morgonpromenad!

Var stolt över dig själv - du är både söt, snygg och smart.

En av oss sa...

Siv: Jag har också haft fördomar om pudlar, men alla är så gott som försvunna för Okki var världens sötaste lilla pyre.
Eva: Jag mår både bra och dåligt av att jobba på Erikshjälpen. Väldigt bra när det fungerar bra och det har det i princip gjort så fort den där människan inte varit inblandad i bilden. Det som var väldigt positivt att höra idag var att orsaken till hennes agg var att alla - i princip alla - har ifrågasatt hennes arbete med argumentet "varför gör du inte som Elin gjorde" och även om jag förstår att det blir jobbigt för henne - så är det en jävligt bra uppskattning för allt jobb jag la ner. Jag är medveten om att de inte kommer köra efter min modell i fortsättningen, men jag älskar böcker...och jag kommer köra mitt race när V inte är där. Läskigheter...:)
// ElinLeticia