Min gröt

Molina skrev att hon inte var någon grötmänniska, det kan jag nämna att min mamma inte heller är. När hon var barn låg hon under en ganska lång tid på sjukhus och där blev hon tvångsmatad med gröt.

Med mig hemifrån fick jag dåliga matvanor (mamma har alltid hatat hushållsarbete och däri ingår matlagning) och dåliga tänder. Runt femton hål om året hade jag tills jag förstod i tonåren att jag inte bara luktade illa ur munnen utan att jag stank. Numera är jag petnoga med tänderna och det finns inget inom tandvården jag inte har - tandskrapa, tandtråd, Listerine, två elektriska tandborster (en för ovankäken och för underkäken - fast det var ett skämt) och så vidare.

Fast nu var det gröt jag skulle prata om. Varför jag tycker om hälsosam mat vet jag inte, något sug efter sötsaker, kakor eller chips har jag aldrig men det händer att jag då och då köper något hekto lösgodis.

Och gröt älskar jag, fast inte den vanliga havregrynsgröten - nej, min favorit heter "Grynblandning"och har det bästa energiinnehåll av de gryn som finns att välja på. 1 dl gryn och 2,5 dl vatten, en stund på spisen (medan jag brer en smörgås och sätter på kaffet) och vips är det klart. Mycket linfrö för min stenhårda mage och en rejäl skvätt mjölk. Sedan är jag mätt.

Jag redar mig i flera timmar och mår hur bra som helst.

Läs mer om "Grynblandning" på AXA:s webbsida.