fredag 17 augusti 2007

Dagens första promenix

Var hos hörseltekniker för att få hjälpmedel inför skolstarten. Fatta att jag kanske inte behöver teckenspråkstolk alls i höst! Det är fantastiska nyheter med tanke på att det varit lite segt att fiska fram tolkar och för att jag inte gillar att vara beroende av någon annan än mig själv. Efter teknikerbesöket stegade jag iväg till stan och promenaden i rask takt tog 20 minuter. Sen gjorde jag ett skåpinköp till mina hobbybroderier som jag släpade med mig hem under hatiska förbannelser riktade mot himlen som precis öppnat sig och släppt ner en smärre syndaflod. Men jag är hemma nu och hyfsat pigg. Idag tänker jag äta det jag vill äta och träna det jag vill träna. Det blir en liten vilodag men ändå inte. Jag tänker socker. Jag tänker god mat. Jag tänker inte begränsa mig mer än vanligt *ler*. Så det kanske blir en 88:an idag också. Sicken blås!

Ska vi snacka viktiga saker har jag gått upp och ner den här veckan. 54 kg, 53 kg, 53 kg och trettioåtta öre, whatever. Men som sagt, vågen är min fiende och jag har inte rört mig så här mycket på flera månader - så det går i rätt riktning.
// ElinLeticia

3 kommentarer:

Anonym sa...

Vågen - ja, vi får väl kalla den för projektmaskin - är ju en känsla av upp eller ner mentalt.

Fast jag kan inte låta bli att väga mig, min uppsvällda kropp har nog återfått sitt normala läge, det känns så i alla fall. På söndagmorgon ska jag väga mig och hoppas på lite mindre än 72,5 som jag var uppe i när jag kollade vågen innan projektet började. Det räcker med 0,5 kilo för att jag ska bli glad.

Håll tummarna för mig!

Hoppas jag får se skåpet när du har dina broderigarner i dem.

Projekt: Promenad sa...

Tjusigt skåp! /Fillan

Projekt: Promenad sa...

Och min menscykel har aldrig varit mer förvirrande. I tre månaders tid har jag haft pms två veckor innan mensen, istället för som vanligen är - en vecka. Hela jädra månaden går åt till sånt där. Jag tror faktiskt inte jag gått ner ett hekto sedan jag började gå - men å andra sidan. Jag går!!! Det är det viktiga.
// ElinLeticia