Sedan soppade det till sig på lunchen.
"Är det du som sitter däruppe i lampan?" frågade kollegan och pekade. Jag trevade efter glasögonen ("Sivlig" simultanförmåga nr 1A: jag kan inte äta och ha glasögonen på mig samtidigt - den ni! i övrigt är jag en kompetent kvinna :))) och bligade så uppåt: ett stearinljus, med en ängel på.
Första spontana reaktionen: "men tusse, vad gullig du är, vill du ha pengar?"
(tänk: "ängel? jag? snällt! och PMS-vecka och allt!")
Så såg jag den unge mannens kluriga min. Tänkte ett varv till.
Kerub. Det där är en KERUB.
OK: liten, knubbig sak med knorvligt hår.
Fine.
Det är ju det jag är.
Men ändå. Grrrmpf.
I nästa liv ska jag bli ärkeängel. Då ska han få.
3 kommentarer:
Vad ska man säga. Du får något som inte var så kul i verkligheten kanske att bli kul i skrift. Tack för att du bjuder på dig själv... /Fillan
Tonen hos oss i dt jobbgänget är alltid rå men hjärtlig, då är det så lätt att bjuda på sig själv. Jag vet att C aldrig skulle skoja så där med mig om han inte tyckte att jag var rätt OK egentligen - men vem som helst skulle INTE komma undan med att säga så där till mig.
Och minuten innan så hade vi pratat om det där med hur olika kvinnor och män "får" bete sig (när det gäller att vara tuff mot folk som inte gör det de ska etc), och jag påpekade att om C hade varit kvinna så hade han kallats bitch. Och det var iofs inte bara på skoj det heller, men ändå - gillar och respekterar man varandra så kommer man undan med råbrutala uttalanden ibland.
(han höll btw med om att han nog skulle få heta bitch :))
Det är bra att vem som helst inte skulle komma undan...
Jag har också haft sådan jargong på tidigare jobb så jag är helt med på vad du menar.
Skicka en kommentar