söndag 12 augusti 2007

nya promenadpolare

Jag har en fantastisk (eller om du frågar min mamma/mina expojkvänner: fanatisk) förmåga att samla på mig skor. Inte nog med att jag hittar nya - jag har otrooooligt svårt att kasta de gamla. "Så trasiga/fula/ja-allt-ni-kan-tänka-er är de ju inte" säger jag, och skohyllan suckar ÄNNU djupare under den adderade tyngden.


Så icke idag! Mina gamla beiga sneakers som har hängt med i 4,5 år nu såg förvisso ganska bra ut på utsidan, men en söndertrasad hälkappa var obekväm och orsakade ofta smärtsamma skavsår. VÄCK! I kväll åkte de i soppåsen, eftersom jag hittade ett par nya kompisar på Skohuset i Edsvalla utanför Karlstad. Bekväma och (i mitt tycke) snygga: bruna i tyg och mocca, med en diskret Jolly-Roger-skalle på sidan.


Jag älskar döskallar (en smärre fetish sedan den tid då jag bar ett skelett i en resväska på bussen mellan Uppsala och Västerås - jo, vi fick låna hem egna för att klara av anatomin på läkarlinjen :)), men nu när de sitter på ALLT är det inte lika roligt längre. Den här varianten var emellertid diskret nog att passera nålsögat.

----------------



(mina gamla trotjänare. vila i frid, skorna!)

----------------

Bäst promenadmusik i iPoden denna vecka: Save my Pride, BWO. Jag LÄNGTAR efter deras nya fullängdare, de gör perfekt promenad-disco för mig.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Skönt inlägg och 3,5 km är mer än vardagsmotion.

Mina skor förtjänar ett eget inlägg, de är bedrövliga och jag tänkte som du har gjort - köpa nya.

Anonym sa...

Det är ju inga "bra" skor egentligen, men för de där ite JÄTTEVÅLDSAMMA promenaderna räcker de fint, tycker jag. HOPPAS jag, kanske jag ska säga. Jag är så less på onda fötter med jätteblåsor, det är onekligen nde ur motionssynvinkel.

Anonym sa...

"nde ur motionssynvinkel" = hämmande ur... (tryckfelsnissa är ofta framme när jag skriver på mitt nuvarande, lilla ihoptryckta tangentbord)