Men vad gör man inte när man kommer på en massa frågor och vill veta svaren. Tex om det är någon annan än mig som har våldtäktsmanfobi? Jag menar, man går på rätt ödsliga ställen ibland och det vore ju knappast kul att dras in i en buske och slå ihjäl en våldtäktsman (hur många kalorier ligger det i en sån övning?). Jag hade tidigare en sån där grej som tjöt, men det kändes skumt eftersom jag själv inte hörde den och ens inte visste om den var på. Jag vill förstås kunna promenera när jag vill det. Hur skyddar ni er?
Min senaste oerhört smarta idé var gympabyxor med shortsklänning över. Massa jobb att få av IFALL.
Hoppas ni inte tycker jag är för nojjig, men det har oroat mig en hel del! Man vill ju känna sig trygg. Helt dum är idén inte eftersom kläderna är från Noa och jag är jättesöt i dem, och de är båda mina favorit träningskläder...så jag upptäckte fördelarna först efter jag hade insett att jag ville träna i det...(försöker förklara att jag inte är hur fobisk som helst...men inser att hela den här långa harangen bevisar motsatsen...) from now to then - kniper jag mun....
Ett mycket gammalt och absurt tips jag fick av en vän var pepparsprej, men det är tydligen inte tillåtet och den gamla budget varianten att ta med små förpackningar med peppar från MacDonalds kräver tid och tålamod hos våldtäktsmannen att stå kvar tills man rivit upp förpackningarna och äntligen fått ut pepparkornen så man kan slänga dom...eh...på honom. Budget! Jag sa ju det.
Hela det här inlägget handlar egentligen om vad jag verkligen vill ha - En hund.
Men inte den ovan (som för övrigt är den roligaste bild jag vet - snacka om skön respekt för auktoriteter - prylen bakom mig har rånarmask och trycker in en ....något i ryggen på mig....klart jag gör som han vill)....jag vill ha en lite grymmare hund med stake att stå upp för mig ifall vilda tvättbjörnar anfaller.
// ElinLeticia
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
"Hela det här inlägget handlar egentligen om vad jag verkligen vill ha - En hund." -> Jag förstår varför din blivande man har valt dig, du är lika rolig hela tiden! Nåja.
Jag är inte alls rädd, kanske beror det på min fysik (jag är 180 cm lång) och vet inte alls hur man ska tackla en sådan rädsla.
Jag har ju arbetat med misshandlade och våldtagna kvinnor - och kan statistiken (det kan säkert du med): överfall är otroligt ovanliga, vanligaste förövaren är tyvärr en närstående, nån man redna käånner. En smärtsam kunskap.
Nu är det den "intellektuella" sanningen som sällan rår på magkänslor. Jag gillar inte heller mörker och undviker helt klart många platser vissa tider på dygnet. Förra sommaren hadfe vi ju den berömda cykelvåldsmannen här i stan, precis runt mina kvarter :(
Håller annars med Eva, kanonkul inlägg. Ibland måste man ta till humor för att skriva om det svåra, för att få folk att läsa, relatera och förstå. och hunde när så SÖT. har sett en liknande bild med en kanin som våldför sig på en höna 8eller om det var en tupp)
Jag vill också ha en hund *stampar i golvet och ser tjurig ut*
Och jag skulle önska att grannen hade en hund jag kunde ta med mig på promenaderna.
Ja men OM nu någon dåre ska ge sej på en får han väl för fasen vara så vänlig och vänta medan man pillar med pepparpåsen kan ju jag tycka :0) Skämt åsido, klart du ska ha en hund. Personligen skulle jag nog vara mer rädd för hunden än för våldtäcktsmän. Men jag går ju mest där det är folk (som om det skulle vara något skydd egentligen?). Men jag tror det enda man kan göra är att vara uppmärksam på sin omgivning. Och kanske skaffa hund då.
jag förstår precis vad du menar med den där rädslan, fast det är nog mer så att jag känner mig arg eftersom den gör så att jag inte alltid kan gå dit jag vill, som in i en fin , mörk, skog tillexempel.
Klart du ska skaffa hund om du längtar. Jag har själv en katt och han är ett jättebra sällskap. Fast man kan ju inte promenera tillsammans med honom förstås ;)
Näe...konstigt nog är katter inte alls lika bra att promenera med som hundar. Att gå ut med en katt påminner mer om att ligga ner på marken och låtsas vara död i fem minuter för att sedan göra 100 meter på en kvartsdel sekund, slå en volt i luften och döda något oskyldigt - och väldigt osynligt - och sen lägga sig platt på marken och låssas vara död igen. Inte så rogivande direkt. Men nu kommer jag ha en pudelvalp att gå med. Tydligen älskar pudelvalpar alla människor - inklusive våldtäktsmän - men å andra sidan vet jag inte hur distraerad en våldtäktsman blir av att ha en hund juckandes mot benet medan han försöker våldbetäcka...
// ElinLeticia
Skicka en kommentar