Hela tiden har jag tänkt att det finns en risk att vi i "Projekt: Promenad I" sporrar varandra på fel sätt, att hela tiden ska vi överträffa varandra trots att vi alla har olika förutsättningar på grund av hälsa, arbete, familjesituation och annat.Vad händer om någon blir efter?
Fixar vi att sporra varandra på rätt sätt trots att vi inte känner varandra irl?
Nåja, vi är vuxna och var och en ansvarar för sitt sätt att tänka och genomföra det här, dessutom har vi mailväxling med varandra och kan skicka ut ett "hjälp". I går nådde Fillan sitt mål för dagen - att gå 12000 steg - och jag kände att mina 6000 var futtiga. Då gäller det att hålla emot och inte känna sig värdelös på något sätt, för är det något som kan få ens ambitioner att stjälpa så är det känslan av att inte lyckas, att vara värdelös.
Idag tog jag en promenad på morgonkvisten, det passar mig bäst. Bilar som kör till jobbet, pensionärer som morgonrastar sina hundar, små pickuper med firmanamnet på sidan kör mot sina mål och så jag på promenad.
Det var augustikänsla och jag valde att gå lite längre. Jag hade tid och jag ville hitta alternativa vägar för att kunna sätta ihop och dra ifrån beroende på tiden och väderet.
Det blev 10573 steg, en sträcka på 7,6 km och 405 förbrända kalorier. Det är mindre kalorier än i en Magnum.;)
5 kommentarer:
Låter ju helt underbart. Lycka till!
Och du om man är sugen på en Magnum, så kan man alltid köpa dessa små "After dinner" och äta en. Bara 1/3 av kalorierna.
Jag håller med till fullo! Det är jättesvårt, och jag har funderat kring det samma. Men - som du konstaterar - vi ÄR vuxna, vi får alla försöka att hålla det dör i bakhuvudet. Luther på axeln och accelererande förväntningar på sig själv är INTE förenat med god hälsa, och just god hälsa är ju ledorden samtliga har så här i starten.
Var och en måste utgå från sin person. Jag har bara sprungit sedan i maj, innan dess har jag varit gravid och ammat i två år och 7 månader och inte tränat någonting. Innan dess (graviditeterna) jobbade jag på gym och som vattengympainstruktör och var mycket vältränad.
Jag tror det är väldigt viktigt att fokusera på våra respektive målbilder. Jag har tio kilos ren övervikt som ska bort, andra i den här utmaningen har bara några få kilo och kanske en annan i utmaningen är med bara för att komma ut och gå promenader. ALLT är lika bra.
Jag måste gå ut lite hårdare för att få igång förbränningen. Jag har väldigt lätt att gå upp i vikt och måste därför tänka lite extra, eftersom jag inte fixar att banta- jag blir på dåligt humör när jag inte får i mig mat- och det blir inget kul för familjen så går jag helldre långt och äter riktig mat och skippar godiset.
Kram på er!
Det känns verkligen bra att höra era kommentarer.
Tack.
Jag har funderat kring det här med målbild och hur viktigt det är. Jag tror jag ska återkomma i det ämnet.
Jag har egentligen inte ens tänkt på att överträffa eller försöka hänga med i svängarna. Vi är alldeles för olika för att såna jämförelser ska kännas realistiska. Stegmätare funderade jag ett tag på att skaffa. Men jag tvekar eftersom det blir en "mätbar" grej och om jag inte "når upp till målet" kanske jag tröttnar.
Vi vill så olika saker också. Men jag är nyfiken på era målbilder. Ska slänga ihop något collage med min "dröm" kropp och sånt jag inspireras av.
// ElinLeticia
Skicka en kommentar