Ja, jag skulle ju vila idag. Men allt eftersom de stela lederna vaknade till liv under dagen försvann det knäonda helt och hållet, glömde strecha igår när jag sprang så där var förklaringen, och då kände jag att det var synd att "slösa" en vilodag i början av veckan. Alltså blev det en promenad med min mamma och barnen. 7 545 steg. Inte på något sätt de 12 000 som jag ville upp i, men det får väl bli en halv vilodag dårå.Känner att mitt gamla aktiva jag börjar vakna till liv. Förlossningsdepression, släng dig i väggen och våga inte visa ditt fula tryne hos mig igen.
Bilden visar min käraste promenadkompis Sigge, som gick vidare till de sälla jaktmarkerna förra helgen. Tack för allt du gav mig kompis, jag kommer inte att glömma dig, någonsin.
6 kommentarer:
Åh, Sigge! Kraken. Mina hundkompisar är också ute på vift i de sälla jaktmarkerna numera - det blir TOMT! Bättre promenadompisar är svårt att få.
Omtankar till dig mitt i hundsorgen.
Vilken helt underbar hund. Jag kan sakna hundsällskap när jag går. Man möter en massa hundägare och blir avis som satan. Funderar på att sätta upp en skylt att jag gärna går ut med någon hund om dagarna....
// ElinLeticia
Jag har ofta funderat på att sätta upp en lapp på ICA! Tidigare lånehundar har tillhört nära vänner med muskelhundar som de inte själva orkat motionera till fullo periodvis - enter promenadtokiga jag. Många långa mil blev det.
Ja, banne mig. Ska vi göra det till en utmaning att de av oss som verkligen längtar efter hundsällskap sätter upp en lapp/frågar/ja iallafall gör NÅGOT (svaret kan ju inte bli värre än nej), bara för att liksom testa om det blir bra?
Åh, hundkompis är verkligen det bästa promenadsällskapet. De bangar aldrig och orkar mer än en själv.
Jag skulle älska att ha en hund att gå ut med, men det blir omöjligt med två så små barn som jag har. Men kör ni... jag hejjar på!!!
Jag önskar att någon i huset hade hunde som kunde följa med mig när jag gik på promenad, men än har jag inte lyckats hitta någon.
Fillan - mamma hade sele på mig när jag var liten, sätt det på ungarna så är det ju UNGEFÄR som att gå ut med en hund! :-D
(hu så OND jag är)
Det där var rätt kul, för jag berättade om selen för en av mina bästa vänner när hon skulle ha barn för tre år sen - "haha" sa hon, hon tyckte att det var hemskt och komiskt omvartannat - hon gick så hem och berättade för SIN mamma som svarade "ja, men vi hade sele på dig MED när du var liten" (tjoff tjoff, där fick hon! ;))
Skicka en kommentar